Berättelse - Del 2

Dåså, här kommer fortsättningen på berättelsen jag la upp i december förra året. Tryck på "Berättelsen" under kategorier om du vill läsa förra delen.
 
Det hördes ljud av sirener från ambulanser och polisbilar. Polismän kom och spärrade av området. Hailie låg på en ambulansbår och så kördes hon till sjukhuset. 
När hon vaknade var det första hon såg sina föräldrar. De kollade oroligt på henne. 
"Hur mår du gumman?" Frågade hennes pappa.
"Gissa tre gånger, pucko", svarade hon och la sig på sidan. 
"Du blev träffad av blixten, det är ett mirakel att du överlevde", sa henne mamma till Hailie.
"Jaha, jag önskar att jag hade dött för då hade jag sluppit den här konversationen", mumlade hon.
Hennes föräldrar kollade på varandra. Sen gick de ut ur rummet och pratade. Då kom en annan person in. Det var hennes storebror. Hailie blängde på honom.
"Vad gör du här, stick och brinn", muttrade hon.
"Men ta och lugna ner dig, jag undrar bara hur du mår", sa han och skrattade.
"Mason! Stick härifrån ditt äckel", skrek hon.
"Wow, chilla hörru, kan man inte få fråga hur sin lillasyster mårnu eller?" sa han och flinade.
"Alla vet att du inte bryr dig överhuvudtaget, du är bara här för att du inte vill att folk ska inse att du är en skitstövel", svarade hon.
Masons flin försvann och han gick ut ut rummet. Hailie flinade och lipade åt honom. Sen så la hon sig ner igen och somnade. Hon drömde om blixten som träffade henne och rådjuret som försvann i ljuset. 
Hon vaknade av att det kändes som någon iakttog henne. Hon kollade runt. Då såg hon ett ansikte. 
"Vad i! Liam vad gör du här?" frågade hon.
"Jag hörde vad som hände, så jag undrade bara hur du mådde", svarade Liam.
"Jag mår bra, inget har hänt", muttrade hon.
"Eh, okej, du blev träffad av blixten, du borde vara en kolbit just nu", svarade Liam.
Hailie himlade med ögonen. Sen så stirrade hon argt på Liam. Då såg hon att hennes föräldrar stod vid dörren och lyssnade. Hon steg genast upp ur sängen och gick och låste dörren
"Haha, du är söt i sjukhuslinnet", skrattade Liam.
"Du jag känner dig, enda gången du är snäll mot mig är när mina föräldrar kollar eller när du vill ha något", sa Hailie.
"Nej, det är ju du som är så dryg, du kan ju ta och dra åt helvete", svarade Liam.
"Men vet du vad, helvetet är ett paradis jämfört med att vara i närheten av dig", sa Hailie.
"Det enda du gör är att lägga dig i, du är en jävla stalker som inte kan lämna mig ifred för att du är så jäkla kär i mig", svarade Liam.
"Prata svenska din idiot, och så är det inte jag som är kär i dig, du gillar antagligen mig eftersom du orkade lyfta ditt arschle från soffan 
och ta dig hit", sa hon.
"Phah, skulle jag gilla dig? Du ser ju ut som en snigel som blivit vänd ut och in." svarade Liam.
"Bra, då slipper jag dig din desperata jävel", sa Hailie och himlade med ögonen.
"Är jag desperat? Det är ju du som följer efter mig vart jag än går." svarade Liam.
"Mm, visst, du följer ju efter tjejerna helt desperat och de totalt ignorerar dig, det fattar väl vem som helst förutom du, för du är så desperat av att skaffa en flickvän", svarade Hailie och flinade. "Du tror också att du är någon player och att allt och alla är förälskade i dig."
"Det gör jag väl inte, det är de som följer efter mig, men du är väl för störd för att kunna se hur perfekt jag är", sa Liam samtidigt som han fixade till sin frisyr.
"Jag är inte störd, det är de som någonsin gillat dig som det är något fel på", svarade Hailie.
Liam och Hailie stirrade varandra rakt in i ögonen. De två hade bråkat ända sen 5:e klass. Ingen förutom de visste varför. De hade varit bästa vänner ända sen dagis, sen så bara försvann det. Men då och då kom gamla sidor fram och de kunde komma överens. Dock så varade det endast några minuter innan de fortsatte att hata varandra. 
Efter nästan en timmes bråk så bestämde sig Liam för att gå hem. Innan han stängde igen dörren till Hailies rum så pekade han finger och lipade. Hailie pekade tillbaka och la sig ner ännu en gång i hopp om att inte bli störd ännu en gång. Då hörde hon en krasslig röst bakom ett draperi.
"Oh hus i helve… Hur länge har du varit här?" frågade Hailie.
Bakom draperiet var det en annan säng. Där låg det en gammal dam, hon såg ut att vara ungefär 80 år.
"Jag har haft det här rummet i två dagar", svarade hon.
"Oj, men vänta, hörde du allt jag och Liam bråkade om?" frågade Hailie.
"Ja, haha, ni ungdomar är mycket fascinerande, istället för att säga att ni gillar varandra så börjar nu slåss och bråka", svarade hon.
"Va, pfft, nej, tror du att jag gillar Liam, det var det dummaste jag hört!" sa Hailie och tog upp en kudde.
"Nej det sa jag aldrig, det var det du som på sätt och vis just erkände det", svarade den gamla damen och skrockade.
Hailie blängde på henne. Hon tyckte inte om idén om att hon skulle vara kär i Liam. Det var bara inte ett alternativ som fanns att välja mellan.
"En gång så träffade jag också en kille när jag var ungefär 17 år, han var så irriterande och underlig, han brukade alltid kommentera vad jag gjorde och var bara allmänt irriterande", berättade hon.
"Så, vad gjorde du?" frågade Hailie. "Slog du ner honom, för det hade varit något jag hade velat höra om."
"Nej, inte riktigt, jag gifte mig med honom", svarade hon och log.
"Men usch, inga klichéer och kärlek, någon måste åka på strykUgh, inga klichéer, kan inte någon bli skadad" jämrade Hailie.
"Du påminner om mig själv när jag var i din ålder", sa hon.
"På riktigt? Brukade du också bjuda på mat som du dränkt i äckliga vätskor?"
"Öh, ok, vad sägs som att vi byter ämne", svarade hon. "Varför ligger du härinne på sjukhuset, du verkar väldigt frisk?"
"Tja, jag blev tydligen träffad av blixten men det tror jag inte på, då hade jag varit död nu", sa Hailie
"Men då är det ju rena miraklet att du överlevde, du borde vara ordentligt skadad", sa hon.
"Nej, jag borde vart död, men det är jag inte, alltså blev jag inte träffad av blixten." svarade Hailie. "Och hur skulle de kunna veta det? Övervakar de varenda blixt eller?"
"Jag vet inte det, men jag undrar vart de där sköterskorna är, jag ska ju ha min medicin." sa tanten och harklade sig. 
Hailie gäspade men försökte hålla tillbaka gäspningen för att inte verka otrevlig.
"Men nu ska jag nog ner till matsalen och få i mig lite mat, så kan de förklara för mig varför jag inte fått min medicin än," sa tanten och resten sig upp ur sängen.
"Men just ja, jag är Hailie, vad heter du?" frågade Hailie.
"Ja, jag är Brita, men jag föredrar att bli kallad Britta", svarade hon.
Hailie gick och la sig när Ingrid hade gått och somnade. Hon drömde om blixten och rådjuret. Men hon kunde bara inte minnas att det hände. Inte alls. Men plötsligt vaknade hon när blixten slog ner i drömmen. Så såg hon ett ljus, men inte som ett vackert ljus utan mer som en eld. Eller en blixt — En explosion.
 

Saker jag stör mig på #3

Dåså, ännu ett väääldigt originellt inlägg som ingen annan skrivit förut. Visst är jag så kreativ? Ingen är bättre än jag på att komma på bra idéer. I alla fall, här är saker jag stör mig på. Del 3.

1. När man ska äta flingor, så häller man upp mjölken först och märker att man inte har några flingor.

2. Dubbelmoral. Alltså, vissa människor klagar på att andra t ex pratar för mycket och stör, men så gör de det själv. Ibland är de till och med ännu mer störande.

3. Att åka skidor, för att det är så drygt. Nu pratar jag om längdskidor. När jag åker i ett dåligt spår och så ska man åka i en nerförsbacke, så åker skidorna alltid i kors och man håller på att vrida hela kroppen 4 varv när man ramlar.

4. Eksem. För det börjar alltid med att det kliar litegrann. Sen så fortsätter det och sen så har man klöst upp ett stort sår i armvecken. Jag hade aldrig klarat mig utan emovat, en väldigt stark salva.

5. När en text försvinner.
Ibland så skriver man en text på flera sidor. Och så försvinner den bara. Man blir galen och känner för att slå sönder något. Sen händer inte det mig särskilt ofta eftersom jag skriver så att det sparas i "molnet". Men så sparas inte ändringar som man har gjor vilket gör att det känns helt meningslöst att fortsätta med text. 

6. Folk som är bättre än mig. Jag vet inte ens varför. Jag vill bara slå till dem i ansiktet. Visst är jag trevlig?

7. När man försovit sig. Man vaknar och det första man ser är att klockan är typ 9 och att man är en halvtimme sen. Den känslan är den värsta som finns i hela världen.

8. När man slår foten i tröskeln. Igår slog jag foten i tröskeln och jag tror att en nagel typ dog. För den är helt lila, eller så kan det vara för att det är blod under. Eller både och.

9. Kalla händer. Att frysa om händerna är inte kul. Man kan knappt greppa tag i någonting utan man känner mest för att lägga sig ner i snön och sova. Inte smart men det är så jag känner, det blir ändå någorlunda varmt och skönt.

Inget internet - Dag 1

Hej, jag ska göra en grej nu, och det är att vara utan internet i... Länge. Men jag kommer använda det i en timme för att skriva och lägga upp inlägg. Så här kommer första dagen från i torsdags.


Jag vaknade kl 6.00. Hade seriöst satt 29 alarm för att jag trodde att jag inte skulle vakna. Då vaknar jag på första alarmet… Men när jag bara har ett alarm, nä då vaknar jag aldrig. Alltså varför hatar världen mig? Varför? Jag vet inte vad jag har gjort för fel för att förtjäna det här. Förresten, vem bestämde att man måste kliva upp på morgonen. Speciellt på måndagar. Måndagar och mornar’ är det värsta som finns. 
I alla fall… Efter den hemska morgonen utan frukost, eftersom jag tycker att det är slöseri med tid så gick jag till skolan. Vi började med ett tyskaprov som jag inte hade någon aning om att vi skulle ha. Men jag är stolt, jag kunde på 5-6 frågor. Resten var antingen tomt eller så fick jag bara de svenska orden att låta tyska och sedan satte jag bara der, das eller die framför. Inte det bästa provet någonsin men det är bättre än det förra där jag bara svarade på tre frågor. Sen kunde jag bara en av dem så… Jah.
Efter det hade vi svenska och en kompis började i vår grupp. Visst, bästa kompis, bara för att jag vet att du läser det här. Men hon skulle sitta vid samma bord som mig och jag tänkte "Nej, måste jag tillbringa mer tid med den där saken, jag orkar inte mer!" Hahahahah, jag är allvarlig. Men det blev mest tyst läsning, fast sen blev det bokprat, och jag höll på att dö av tristess. Jag hade aldrig varit med om något så jobbigt som det där bokpratet. Man skulle bara lyssna på folk som pratade om sina böcker och sitta där på sin stol. Det mest roliga var när någon tappade en bok på golvet när någon annan pratade och det var knappt värt ens ett litet skratt. Så jag pratade om en bok som hette "Om 100 dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med" och namnet var typ den enda jag sa för att det fanns inte så mycket att säga om den.
Efter den smärtsamma lektionen var det lunch, men jag åt inte. Maten är äcklig, okej. Sen så är det alltid matrester på borden och det är inte direkt mer välkomnande när maten både ser ut och smakar som spya. 
Sen var det äntligen elevens val. Jag har musik, vilket de flesta tycker är tråkigt, men då bara ökar det chansen för att jag kommer ha det varje termin. Vi spelade "I Keep Dancing" av Robyn. Vilket är någon låt… Sen så gick jag hem och kollade på TV resten av dagen. Så det var den internetfria dagen.

(null)